|
Idag har många föreningar och ideella organisationer en webbplats. Ofta i bästa fall på grund av att det finns en eldsjäl som orkar och kan hålla den vid liv. En mycket begränsad föreningsbudget kan dock bidra till att webbplatsen inte utvecklas till den sociala mötesplats och det informationsnav den skulle kunna vara. Det kan också framstå som alltför tekniskt svårt, alltför komplicerat, att utveckla det man idag redan har.
Med webbvargen.se's tjänster skulle ni kunna råda bot på detta, eftersom de är som klippta och skurna för det! Låt oss ge en bild av vad ni med vår hjälp skulle kunna åstadkomma.
Spridning av allmän information
För spridning av allmän information till föreningsmedlemmar, tillika "ett ansikte utåt" gentemot allmänheten, kan de ansvariga för föreningen hjälpas åt med att publicera artiklar. Någon eller några har rollen som redaktörer och ansvariga publikatörer, emedan andra fungerar som skribenter. För det ändamålet passar ett webbplubliceringssystem alldeles förträffligt!
Diskussionsforum
Vad är en förening utan ett ständigt pågående samtal om vad som händer och sker? Med ett diskussionsforum på plats kan föreningens medlemmar utbyta tankar och idéer när det passar dem, varhelst de befinner sig (nåja, de bör vara i närheten av en dator, men dock...). Det kan även fungera bra som annonstorg för köpes/säljes/skänkes o.s.v. Dessutom kan det vara en samtalskanal för allmänheten, presumtiva medlemmar och andra intresserade.
Bildgalleri
En förening utan bilder, finns det över huvud taget en sådan? Varför inte dela med sig av bilderna från senaste matchen, mötet, utflykten, festen eller annat som kan vara relevant i sammanhanget för just din förening? Ett bildgalleri på er webbplats drar garanterat ögonen åt sig!
Men alla e-postadresser då?
Med ovanstående koncept behöver ingen hålla reda på en massa e-postadresser. Genom att föreningsmedlemmarna ser till att registrera sig på webbplatsen kan de nås genom utskicksfunktioner i webbplubliceringssystemet eller diskussionsforumet. Lämna e-postadresserna där de hör hemma – på 1900-talet! |